Kriminologi kan sägas vara läran om brott, och en kriminologs övergripande arbete går således ut på att studera brott. Det är dock ett mycket generaliserande sätt att beskriva vad en kriminolog gör, då det finns många olika frågor man kan fokusera på inom studiet av brott. Bara några av de inriktningar en kriminolog kan välja är brottens orsak, vilka omständigheter de har, vilka samband de har och vilka följder de får, liksom hur samhället reagerar på brotten. Det sistnämnda betyder att man inom kriminologi inte bara studerar brottslingar och deras handlingar, utan också det som faktiskt gör dem till brottslingar, det vill säga lagar, och hur lagar och strafflagar kommer till, samt vad deras syfte är. En kriminolog beaktar både de praktiska och filosofiska aspekterna av brott, och studerar hur samhällen definierar vad som är brottsligt och hur man hanterar brottslingar. Det dominerande åskådningssättet inom kriminologi är den så kallade administrativa kriminologin, inom vilken man utgår från förutsättningen att människan alltid försöker skapa så stor lycka som möjligt med så liten ansträngning och pina som möjligt. En brottsling är därför någon som försöker tillfredsställa ett behov som inte blivit tillfredsställt, genom att noga väga vinsterna mot förlusterna. Om vinsterna av ett brott anses större än de potentiella förlusterna, kommer brottslingen att begå brottet. Denna typ av brottsling beskrivs inom den administrativa kriminologin som en ”utilitaristisk hedonist”.
I Sverige går det att studera kriminologi vid bland annat Stockholms universitet, Malmö högskola, Göteborgs universitet och Lunds universitet. Den äldsta utbildningen i ämnet är den vid Stockholms universitet, där man idag kan läsa ämnet på alla nivåer, från kandidatexamen till doktorsexamen. Därefter kan man även gå vidare och forska i ämnet.
En av de mest kända kriminologerna i Sverige är onekligen Leif GW Persson. Han har kommit till allmänhetens kännedom kanske framförallt genom sina deckarromaner, men också för sina frekventa framträdanden och expertutlåtanden i tv och i tidningar, liksom för sin medverkan i bland annat Efterlyst. GW Persson studerade kriminologi vid just Stockholms universitet, där han påbörjade sina studier år 1965. Våren 1980 lade han så till slut fram sin doktorsavhandling med titeln Hidden Criminality, som handlade om problem med att mäta statistik inom kriminologi. Han blev därefter docent vid Stockholms universitet, och år 1991 utnämndes han till professor vid Rikspolisstyrelsen, där han skulle undervisa i kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem. Vid det laget hade han sedan länge (mellan år 1967 och 1977) agerat rådgivare åt Rikspolisstyrelsen.
Förutom sina åstadkommanden som kriminolog har GW Persson också blivit känd, eller i alla fall kommit att karakteriseras av, sin något knarriga, nasala och släpiga röst. Vanligtvis låter människor inte så nasala och trötta om de inte lider av exempelvis bihåleinflammation eller en svår förkylning. I GW Perssons fall kanske dock släpigheten bidrar till det intryck av visdom och kompetens han också ger, vilket självklart inte är en nackdel för en professor och expertrådgivare.